Favoriter

En utomordentligt praktfull skattkammarpjäs av första klass är detta dryckeskärl från renässansens slutskede. Typiskt nog har den fått en gestaltning, där flera för renässansen karakteristiska intressen kommit till tals. Svärmeriet för antiken tar sig uttryck i den stolta jaktgudinnan Diana, som med vapen i hand och förande sina båda jakthundar i länkar, brusar fram i galopp på sin praktfulle gångare, en ädel, kronprydd hjort, smyckad dessutom med örhängen, halsband och rikt utformat schabrak. Mot den ståtliga hjorten med sin taggiga hornkrona och den skönt modellerade, nakna gudinnan kontrasterar verkningsfullt sockelplattans dekoration. Här är det människornas värld, som i miniatyrartad skala träder fram, företrädd av bl.a. en jägare, en häst samt jakthundar. Tidens naturvetenskapliga intressen representeras ytterligare av de minutiöst utförda små kräldjur, grodor och ödlor, som rör sig på markytan, flera av dem direkt gjutna efter verkliga exemplar från djurriket.

Renässansens ivrande för mekanik och sinnrika tekniska konstruktioner visar sig i själva den åttkantiga med rik dekor sirade sockeln. Denna har nämligen ett nyckelhål, dolt under en knapp. Om man stack in nyckeln och drog upp den i sockeln dolda mekanismen, kunde man sätta hela pjäsen i rörelse, så att den på små hjul rullade fram över det festligt dukade bordet.

Till tidens burleska och bullrande dryckesseder hörde, att den person, framför vilken pjäsen slutligen stannade, måste lyfta upp hjorten, ta av dess huvud och dricka av det i djurkroppen förvarade vinet. Att denna skål, då den drickande trots all akrobatik lätt spillde på sig, mottogs av övriga gäster med uppsluppen munterhet, kan man tänka sig.

Av dessa sällsynta föremål, så helt skapade i renässansens anda, känner man omkring två dussin från Tyskland, ungefärligen samtida. De hör troligen samman med dåtidens jaktfester eller ha möjligen tillkommit som dyrbara gåvor vid de tyska kejsarkröningarna.